Ett år närmare pension!!!
Hipp hipp hurra för mig!!! Jag fyller år i dag...35 år, det är ingen ålder på en ko men ändå. Ett år närmare pension i alla fall...det är så jag ser det. Födelsedagar är viktiga för många men inte för mig. Det är ännu en dag på året bortsett från att jag måste tittulera mig som 35 åring istället för 34 åring. Tiden går så himla fort nu så jag hänger inte med. Snart är man en rynkig dam som gått igenom klimakteriet och klagar på alla ungdomar. Näääää sån vill jag inte bli. Klimakteriet kommer jag i vare sig jag vill eller inte men det betyder inte att man måste bli en gnällig gammal kärring för det.
Nä jag vill vara en hipp gamling...en som förstår unga och faktiskt kommer ihåg hur det var själv. Jag känner mig inte så gammal och jag räknas nog inte som gammal heller men rädlsan är att man ska bli en tråkig, torr, sur kärring. Nä jag ska minsann ha fartränder på min rullator, fägat håret lila och lyssna på Madonna...det är vad jag ska göra...hihi.
Nä skämt och sido...i dag är den dagen min mor gav livet till mig. Kl 09:00 i morse var det exakt 35 år sedan jag tog mitt första andetag. Dom säger att det ska vara smärtsamt det där första andetaget, jag kommer inte ihåg för jag hade nog fullt upp och hämta mig från chocken. Jag kommer ihåg att jag var 52 cm lång men vikten har jag inte kvar i minnet (ålderstecken redan där hehe)...måste komma ihåg och fråga Mor. Det var väll nått på 3900 g eller nått sånt. Så jag vill säga Tack Mor för att du gav mig livet.
Jag föddes i Södertälje där många av finland-svenskarna föddes. Antingen var det i Olofström eller Södertälje hihi...för mig blev det jorden runt på 5 min staden...Södertälje. Men jag har inte bott där så lång tid under mitt liv...merparten bodde jag i Nyköping. En liten stad i Södermanland. Men jag kom därifrån oxå så småning om, mellanlanda i Lund sen i Mörrum. Åter en liten by...typ som Stigtomta (ni vet vad jag pratar om som kommer från Nyköping). Jag kan inte gnälla på min uppväxt, den var ok men vilken tonåring gnäller inte på föräldrar?
Nu sitter man som 35 åring och har egna barn som växer upp...dom är 13 och 10 år. (Mamma älskar er Mikaela och Mathias). Livet är härlig, jag ser tbx på ett händelserikt liv och ser fram emot ett händelserikt liv.
Ha det bäst och ge varandra en kram!!!
Kina
